Det är ju inte klokt vad fort tiden går när man har roligt och hur mycket som händer under den tidsperioden.
1 fru
3 barn + 1 svärson och 2 svärdöttrar
4 barnbarn, än så länge.
Barnen har vuxit upp och blivit förvånansvärt bra människor, och de är med samma förundran som jag konstaterar att detta är våra barn, som dessutom är normala och skötsamma människor. Envisa som synden visserligen – var och en på sitt sätt. Det måste de ha efter sin mamma.
Fyra underbara och charmiga barnbarn har vi fått. Alla födda friska och de är kryddan i livet just nu.
Att än en gång få följa barns utveckling är ju en förmån som vi verkligen njuter av. Att se likheter och olikheter med deras föräldrar är lite som att återuppleva de egna barnens småbarnsliv. En annan stor fördel med barnbarn är ju att kan lämna tillbaka dem till sina föräldrar när de skriker eller har gjort på sig. Hemma hos oss har vi en överenskommelse att barnbarnen inte skriker och det fungerar alldeles utmärkt.
En annan reflektion kring de här 35 åren är ju att våra barn har blivit gamla, det är ju märkligt att de nästan växer ifatt en, för inte har väl vi blivit äldre lika snabbt som våra barn. Gråhårig är man ju men det kom ju tidigt i livet och beror förmodligen på gener och har inget med åldrandet att göra, eller ?
Min fru ser nästan yngre ut nu än när vi träffades och själv är jag född som en liten gubbe och så har det fortsatt utseendemässigt.
Tack vare min fru har jag också fått tillbringa över 30 år tillsammans med Sigge och Inga, mina svärföräldrar. Helt underbara människor som har betytt oerhört mycket för mig och min familj. Snällare och klokare människor än dem får man leta efter och jag saknar dem mycket, Sigges bullrande livsglädje och Ingas klokhet är underbara minnen och det är spännande att se att vissa av deras egenskaper liver vidare i deras barn, inte minst hos min fru.
Tack vare min fru har jag också härliga svågrar med familjer, vilket också är ett glädjeämne. Visserligen har vi inte så mycket gemensamt, för de är kloka, praktiska, lugna och eftertänksamma, allt det där som jag själv inte är, men skit samma, jag gillar dem i alla fall. Alla släkter med självaktning ska ha ett svart får och i vår släkt är det min uppgift.
Den man som säger att hans fru inte kan ta ett skämt, glömmer bort att hon tog honom, och min fru har visat stor humor. Av alla som hon kunde välja - så valde hon mig och det pekar ju på att hon gillar utmaningar och inte efterstävar en vanligt ”svenssonliv” direkt.
Till sist måste jag bekänna en sak – jag är en lycklig man.
Lycklig över allt som dessa 35 år har gett mig i smått och stort, lycklig över att livet kan vara så underbart ibland, förvånad över att min fru fortfarande står ut med mig och framför allt lycklig över att vi nu tillsammans går in i nästa 35 årsperiod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar