Ja, så sjunger man glatt i den berömda visan. Efter att ha deltagit i konferens kan jag inte hålla med
När ni har läst följande skrämmande kåseri kommer ni att dela min uppfattning.
Resan startade i ett fruktansvärt dåligt väder,snön stod som spö i backen, bilarna låg i diket som utslagna vitsippor och passagerna i bilen tjatade bara om: vi tar tåget från Tidaholm- detta tjat trots mycket vänliga påpekande om att Tidaholm inte har någon tågförbindelse
Och dessutom låg 10-talet mil från den riktning som bilen framfördes i Nåväl nog om detta ,resan framsked sakta men säkert och fram på kvällningen var vi framme i Sälen.
Stelheten i kroppen förbyttes snart i pigghet när vi möttes av två synnerligen blonda och sympatiska kvinnor, vilka hälsade oss varmt välkomna med breda leenden och kramar. Så skall en helg i Sälen inledas.
Efter att ha lämnat av övriga passagerare var det dags att uppsöka den egna stugan för incheckning. Vänliga människor lämnade vägbeskrivningen och glatt visslande satte man sig i bilen för att åka dit, in på anvisat område, leta efter stugnummer och konstatera att man som vanligt kört fel. Ingen fara- en bra karl kan ändra sig, det gäller bara att vända bilen och köra vidare .Sagt och gjort, bilen körs in i en snödriva och fastnar, ut och leta efter spade, finner en sådan, en liten sådan modell barn. Gräver förtvivlat i 45 minuter, sväljer därefter stoltheten och ringer efter hjälp, vilken också kommer. Äntligen efter 11 timmar framme vid anvisad stuga, vilken skulle delas med säljchefen och en trevlig person som var otroligt lik Televinken.
Den trevlige säljchefen bjuder på whisky varför kvällen inleds på ett föredömligt sätt. Lite senare bjuder de två tidigare nämda blondinerna, nu kompletterade med ytterligare två synnerligen trevliga kvinnor, på pizza och rödvin ur pappersdunk. Helt ok.
Stärkta till kropp o själ beger sig hela sällskapet till ortens nöjeslokal.
Infödingarna har ingen som helst moral utan kräver 100 kronor i entré, och min småländska invändningen att vi bara ville komma in och inte hade tänkt att köpa stället, mottogs med surmulen tystnad.
Vissa folkslag har tydligen ingen humor.
Väl inne i lokalen organiseras spaning efter andra kollegor och till vår stora glädje lyckas vi lokalisera resten av gänget.
Ute på dansgolvet syns göteborgskan svänga sin ljuvliga och vältränade kropp i ett rörelsemönster som inte tidigare inte skådats på dessa breddgrader. Med tanke den manliga publikens reaktioner, vilka påminde lite granna om hungriga hundars beteende, får man väl utgå från att hon framställde fysikens lagar i ett helt nytt perspektiv.
Som någon sa – det som studsar upp måste falla ned.
Av omgivningens reaktioner var det tydligen ett oerhört intelligent påstående .Själv förstod jag det inte.
Nåväl även kvinnorna skall ha sitt tyckte tydligen Stockholms eget svar på John Travolta, för jämte göteborgskan framför han sin egen alldeles speciella variant av torrsim på ett dansgolv.
. Som gammal distriktsmästare på 100 meter bröst kunde jag konstatera att det brast mycket i tekniken för mannen rörde sig inte ur fläcken på flera minuter. Rörde gjorde däremot alla de olika kvinnor som flockades kring “Il Ricardo” och med hjälp av sina långa armar övergick han till en form av bläckfiskrörelse och lyckades med hjälp av detta krama i stort sett varje varelse av kvinnligt kön i sin närhet, En prestation som jag i hemlighet försökte kopiera, dock utan att lyckas speciellt bra .Il Ricardo blev bjuden på öl och jag fick en örfil.
Nåväl en riktig karl köper sina egna öl och efter att ha druckit ur den var man i fin form igen.
Sökandes sig tillbaka till bordet där övriga fanns, upptäcker man till sin stora glädje som gammal musiker att nu är det dags för allsång.
Härligt, man har ju sjungit både Evert Taube och Dan Andersson i sina dar, så det här skulle man ju klara galant. Äntligen något projekt där man kunde få vara med i toppen av eliten. Detta tyckte tydligen inte övriga utan de övade hela helgen på en och samma låt.
En låt i tre-fjärdedelstakt med ett synnerligen konstigt namn-hogashaka. Namnet måste vara hämtat från datavärlden eller nåt.
Vissa rörelser skulle tydligen kombineras med sången och det var väl det som var problemet för de flesta . Det verkade inte som någon i gänget hade gått i kommunal musikskola, detta sagt med tanke på hur motoriken fungerade och hur det lät. Mer som kampsång än välljud om ni förstår hur jag menar. Av vad hjärtat är fullt sjunger munnen säger det gamla ordspråket, och tydligen var det mycket som var fullt hos dessa mina kamrater.
Dock inte värre än att alla hittade tillbaka till sina stugor, ja nästan alla, en timid tystlåten flicka från Småland tog en timmes omväg genom snödrivorna innan hon kom hem. Själv påstod hon att det var uppvärmning inför morgondagens skidåkning- tro det om ni vill – själv har jag aldrig hört talas om någon som värmer upp 8 timmar innan start.
Så i bästa stämning avslutades denna första dag i Sälen, alla hade en egen säng, även om inte alla sov i sin egen
