En säljares upplevelser


Var i helsike ligger företaget undrar vår hjälte irriterat samtidigt som huvudet far fram och tillbaka
 som en vindsnurra på Skåneslätten. I bilradion hörs reklam för Kristers nummerbyrå och ett leende bryter fram på hans läppar, inte över reklamen
utan för att nu ser han företagskylten och har hittat rätt.
Parkerar bilen, tar sin väska, kliver in genom dörren-presenterar sig för kvinnan i receptionen och berättar vem han skall besöka. Med ett nådigt
leende visar den något mulliga damen honom vägen till den person som skall besökas.



En medelålders man reser sig från skrivbordet, tar i hand och hälsar välkommen
och pekar samtidigt mot besökstolen. Artigt och med ett kraftig handslag, så som en seriös säljare skall ha kombinerat med en ärlig och uppriktig blick presenterar sig vår hjälte och slår sig ned i den anvisade stolen. Ärlig och uppriktig blick kan gudskelov kunden inte se, beroende på de mörktonade glasögonen.

Hittills inga katastofer och säljsamtalet inleds, helt enligt Eniros mall och med användadet av “flippen”. Kunden verkar intresserad och följer noggrant med och ställer frågor – precis som en bra kund skall göra. Vår hjälte känner sig mer och mer säker på att detta skall gå bra- kunden verkar ju hur trevlig som helst.

Stärkt av kundens beteende går han till angrepp – nu jäklar skall det säljas – vi börjar med infosida. Kunden verkar vara med på noterna och ställer de rätta frågorna och berättar gärna om arbetet med den egna hemsidan och hur bra den är. Som den gode säljare man är håller jag givetvis med kunden om hur bra hans hemsida är och hoppas innerligt att han inte ber att få ett mer synligt bevis på att verkligen har settt den – för den sidan har man ju inte sett på internet.

Rutinerat säljs infosidan och diskussion fortsätter om övrigt innehåll i katalogen ,
här finns ju chansen att sälja mer känns det som. Visar för kunden hur hans uppgifter ser ut i förra årets katalog – argumenterar för att han för samma pengar kan köpa annons –eftersom han ligger under annonsfri rubrik. Kunden lyssnar eftertänksamt – nickar med huvudet – och vår hjälte börjar känna sig mer och mer säker på att det här skall gå vägen. Kunden sitter tyst en stund, precis som jag och jag förstår att han är full av beundran över min övertygande argumentationskonst.

Han tittar på mig och säger – Nån jävla annons skall jag inte ha, det tror jag inte på.En något mindre rutinerad säljare hade i denna stund brutit ihop,funderat på självmord eller andra drastiska åtgärder, men icke vår hjälte, nej ingen skada var ju skedd –det fanns ju fortfarande chansen att sälja om de uppgifter som kunden redan hade – va tusan man hade ju sålt en infosida !

Med en dåres envishet fortsätter man argumentation för katalogen och dess förträfflighet och börjar gå igenom kundens adressuppgifter – under denna process blir kunden alldeles tyst –blir stel i ansiktet och fokuserar blicken på en punkt ovanför mitt huvud. Jag tystnar också – börjar fundera på om kunden håller på att få en hjärtattack eller möjligtvis drabbas av en akut psykisk sjukdom.

Under tiden mina funderingar pågår som bäst – reser sig kunden från stolen – greppar sin stora almenacka, och tro mig, den var stor, större och tjockare än Emfaskatalogen. Han går stelt och ryckigt framför skrivbordet, ställer sig precis mitt för mig där jag sitter i besökstolen och undrar vad det är som händer.

Fortfarande utan att säga ett enda ord till förklaring – lyfter han sin hand med den stora boken högt ovanför huvudet, blicken är stelt fixerad någonstans ovanför mitt huvud.

Under tiden detta sker far tankarna genom mitt huvud med expressfart, är det så här man skall sluta sina dagar,ihjälslagen av världens största Time Manager, visserligen i äkta läder men ändå.

Som den stolta och coola man jag tror sig vara bestämmer jag mig för att inte röra en min utan blir sittande helt lugnt i stolen.

Skall man dö på detta sätt skall det i alla fall ske med stil tänker jag, samtidigt som jag i ögonvrån ser den jättestora boken komma farande.
Med ett dån som hördes över hela Kalmar – slår boken i väggen bakom mig-
så hårt att hela kontoret skakar.

Upplivad att tanken att kunden slog i väggen och inte i mitt huvud ser jag hur han går tillbaka till skrivbord,sätter sig i stolen och slår händerna för ansiktet och mumlar:
Nu blir min fru förbannad, jag har ju lovat att inte göra så här.

Eftersom den akuta livsfaran för min del verkar vara över dristar jag mig att titta på väggen bakom mig – vad får jag då se – jo en 5 centimeter stor gräshoppa fastkletad över hela väggen.
Kundern ser min blick och tycker kanske att han är skyldig mig en förklaring och säger därför – Jo du vet, jag hatar småkryp.

Nöjd med att vara vid liv fortsätter jag min diskussion med kunden, går igenom alla faktauppgifter och ber sedan om att få en logotyp i färg, detta för att använda till kundens infosida. Min käre kund, nu betydligt lugnare hämtar sin logo och ler förtjust samtidigt som han säger – visst är det fina färger.
Som en god diplomat håller jag med honom, logon är färgstark minst sagt.
Kanske på grund av chocken, tar jag hans logo, lägger den över hans uppgifter i katalogen och säger- Sa jag att du kan få fyrfärgannons? Precis som de sista stavelserna lämnar min mun begriper jag att nu har du gjort en tavla. Jäklar också, kunden sa ju att han inte trodde på annonser. Kunden tittat stint på mig länge och säger sedan – Fyrfärgsannons sa du, ja det vill jag ha, i den storleken .

Efter att erhållit annonsmaterial och underskrift rusar jag ut i bilen-tar ett djupt andetag –tar fram miniräknaren och beräknar ökningen.

46,7 %, för det får varje kund säga att de inte tror på annonser och slå ihjäl hur många gräshoppor som helst.

Ja så här kan det vara att jobba som säljare.