bengt sandin: juli 2010

Den som har gjort en resa har alltid något att berätta, så säger i alla fall det gamla ordspråket.
Jag har varit på resa till Nordkap och om den tänkte jag berätta nu.

För att kunna åka buss måste man ha en chaufför, och det hade vi. Han hette Sören och var en helt otrolig skickligt bra på att framföra bussen. Dessutom hade han en något udda hobby, han bakade våfflor på sin fritid. Eftersom han körde så otroligt bra lät vi honom få behålla sina illusioner om att detta var ett helt normalt beteende för en fullvuxen man.

En guide måste man även ha och vår man var en kvinna som hette Åsa, en synnerligen välfriserad kvinna med ett enormt kunskapsminne, jag undrar hur stort hennes internminne är, hon kunde bland annat varenda kyrka från Tranås till Nordkap, det finns ingen fjord i Norge som hon inte visste allt om, både i nutid och dåtid.

Kort sagt en guide med en enorm kunskapsbank, det kändes lite som och backa tillbaka till den egna skoltiden. Fast så mycket roligare geografilektioner eftersom man befann sig mitt i verkligheten som hon så målande beskrev. Tänk om dagens skola kunde lära sig att verkligheten är mycket bättre än teorin.

Dessutom bytte hon örhänge varje dag vilket i sig också blev till en spännande upplevelse.

Resenärer behövs också för att resan ska bli bra och vi var 46 stycken som lite försynt studerade varandra de första timmarna av resan , innan man lite försiktigt började att prata med varandra.

Där var fd kulturhuschefen, nu boende i Tranås, som hade arbetat i Jönköping och Stockholm och hade en Göteborgsdialekt. Snacka om att vara berest. Där var Anebyborna som var aktiva orienterade och kunde läsa kartan och sånt käns ju alltid tryggt när man är på resande fot. De var för övrigt släkt på något sätt med Tenhultarna, som visade sig vara ett trevligt par som vi hade vissa gemensamma bekanta med. Världen är liten ibland, man åker till Nordkap för skvallra om gamla bekanta. Hur underbar är inte världen ibland.

Ett av många par från Växjö, var Sigge och Anita, där det visade sig att Anita kom från Rörvik , en ort i Sävsjö Kommun , där vi bodde över 30 år. De var ett otroligt trevlig par med mycket humor som gjorde resan till en upplevelse. Vårt strävsamma par från Vetlanda, före detta lantbrukare, var också en spännande upplevelse, ska man ut i naturen rekommenderar jag verkligen att ha med sig bönder, de vet vad träd och buskar och blommor heter. Yngsta deltagaren var en blivande mattelärare, hon var en riktig tuffing som utan tvekan gav sig in i en vild renhjord. Törs man det så får man nog inga diciplinproblem med framtida elever.

Det fanns många sköna människor med på resan och det går inte att räkna upp alla, men alla bidrog, var och en på sitt sätt till att detta blev en verkligt trevlig och innehållsrik resa, Så stort tack till alla som var med.

Vår äldsta deltagare var 88 år, en synnerligen pigg och roligt dam som hette Margit, hon körde husbil och bodde halva året i Spanien. Hennes intellekt man avundas och det var synnerligen spännande att lyssna på hennes levnadsvisdom. För alla unga därute som tror att ni kan något, Margit har glömt betydligt mer an vad vi har kunnat lära oss.

Det bästa sparar vi till sist, systrarna Viola och Majbritt. Två underbara människor som hade rest mycket och kunde berätta historier från världens alla hörn. Att lyssna på dem var bättre än alla dokumentärprogram på TV, dessutom var de synnerligen rappa i munlädret och sånt uppskattas ju alltid. De hade med sig varsin rollator ,men det var nog mest för att psyka oss andra, sällan har någon levande människa kunnat hålla den takten som de satte upp med sina rollatorer.

Många ungdomar tror ju att gamla människor är tråkiga och inget vet, jag säger bara, boka en bussresa med ett gäng pantertanter och farbröder, så ska ni få se på annat.