POSITIVT TÄNKANDE

är alltid nyttigt, eller ?

När jag vaknade i morse kände jag mig på dåligt humör. Men det var jag bara glad för, det visade ju att jag hade känslor.

Sedan tog jag barnsalva istället för tandkräm på tandborsten. Då förstod jag att även den bäste kan göra fel. Jag kände mig djupt tacksam för den insikten.

När jag öppnade kylskåpet föll mjölkpaketet ut, gick sönder, samt stänkte ned mina byxor och skor. Jag intalade mig själv att det var bra för ovanlädret. Byxorna hade jag ändå tänkt byta

Under tiden kokade frukostkaffet över. Det fick mig att komma ihåg att kaffe på tom mage är hälsovådligt.

Just som jag slagit igen ytterdörren märkte jag att jag hade glömt nycklarna. Den stunden, den sorgen, nynnade jag, och tänkte på att jag inte behövde bryta mig in förrän efter arbetet.

Att de nya byxorna fastnade i cykelkedjan och att jag körde rakt in i grannens häck spelade egentligen ingen roll. Tur att det inte var ännu dyrare byxor, mumlade jag glatt, och att det inte var grannens egen Häck, tillade jag positivt och vitsigt.

På jobbet tog jag in kaffekoppen till skrivbordet och råkade spilla det mesta på manuset till miljörapporten. Det kunde ha varit tre veckors arbete, ropade jag ut i kontorslandskapet. Tur att det bara var ett fjortondagarsjobb som blev förstört! Och förresten, jag hade ändå tänkt arbeta om det.

Till lunch tog jag en råkosttallrik och bet av en tand på en liten sten. Just den tanden hade alltid varit lite sned, så nu kunde jag ju be tandläkaren dra ut den, för sådana sneda tänder kan man ju inte ha, tänkte jag och kände mig uppåt.

På hemvägen skulle jag ta ut pengar, men mitt kort försvann in i bankomaten. Nåja, dom pengarna hade jag ändå bara gjort av med, filosoferade jag lugnt och tillämpade lite avslappningsteknik.

Låssmeden kostade bara 500:- och explosionen när jag knäppte på TV-n blev inte särskilt kraftig. Nu kan jag skaffa en ny platt-TV. Och så blir omtapetseringen äntligen av. Så bra!!

Det är bra att tänka positivt, funderade jag på samtidigt som jag kastade mig i sängen så att benen på sängen vek sig.

Annars vet man ju inte vad som kunde ha gått snett idag!

Dagens sentes

Jag är beredd att medge att jag inte alltid har rätt, med jag har heller aldrig fel.

Källa: Samuel Goldwyn

I år är det valår,  och detta kan nog vara en slogan för alla poliker som vi kommer att höra i debatten.
Visst är det underbart med människor som har rätt, även när de har fel.

En säljares upplevelser


Var i helsike ligger företaget undrar vår hjälte irriterat samtidigt som huvudet far fram och tillbaka
 som en vindsnurra på Skåneslätten. I bilradion hörs reklam för Kristers nummerbyrå och ett leende bryter fram på hans läppar, inte över reklamen
utan för att nu ser han företagskylten och har hittat rätt.
Parkerar bilen, tar sin väska, kliver in genom dörren-presenterar sig för kvinnan i receptionen och berättar vem han skall besöka. Med ett nådigt
leende visar den något mulliga damen honom vägen till den person som skall besökas.



En medelålders man reser sig från skrivbordet, tar i hand och hälsar välkommen
och pekar samtidigt mot besökstolen. Artigt och med ett kraftig handslag, så som en seriös säljare skall ha kombinerat med en ärlig och uppriktig blick presenterar sig vår hjälte och slår sig ned i den anvisade stolen. Ärlig och uppriktig blick kan gudskelov kunden inte se, beroende på de mörktonade glasögonen.

Hittills inga katastofer och säljsamtalet inleds, helt enligt Eniros mall och med användadet av “flippen”. Kunden verkar intresserad och följer noggrant med och ställer frågor – precis som en bra kund skall göra. Vår hjälte känner sig mer och mer säker på att detta skall gå bra- kunden verkar ju hur trevlig som helst.

Stärkt av kundens beteende går han till angrepp – nu jäklar skall det säljas – vi börjar med infosida. Kunden verkar vara med på noterna och ställer de rätta frågorna och berättar gärna om arbetet med den egna hemsidan och hur bra den är. Som den gode säljare man är håller jag givetvis med kunden om hur bra hans hemsida är och hoppas innerligt att han inte ber att få ett mer synligt bevis på att verkligen har settt den – för den sidan har man ju inte sett på internet.

Rutinerat säljs infosidan och diskussion fortsätter om övrigt innehåll i katalogen ,
här finns ju chansen att sälja mer känns det som. Visar för kunden hur hans uppgifter ser ut i förra årets katalog – argumenterar för att han för samma pengar kan köpa annons –eftersom han ligger under annonsfri rubrik. Kunden lyssnar eftertänksamt – nickar med huvudet – och vår hjälte börjar känna sig mer och mer säker på att det här skall gå vägen. Kunden sitter tyst en stund, precis som jag och jag förstår att han är full av beundran över min övertygande argumentationskonst.

Han tittar på mig och säger – Nån jävla annons skall jag inte ha, det tror jag inte på.En något mindre rutinerad säljare hade i denna stund brutit ihop,funderat på självmord eller andra drastiska åtgärder, men icke vår hjälte, nej ingen skada var ju skedd –det fanns ju fortfarande chansen att sälja om de uppgifter som kunden redan hade – va tusan man hade ju sålt en infosida !

Med en dåres envishet fortsätter man argumentation för katalogen och dess förträfflighet och börjar gå igenom kundens adressuppgifter – under denna process blir kunden alldeles tyst –blir stel i ansiktet och fokuserar blicken på en punkt ovanför mitt huvud. Jag tystnar också – börjar fundera på om kunden håller på att få en hjärtattack eller möjligtvis drabbas av en akut psykisk sjukdom.

Under tiden mina funderingar pågår som bäst – reser sig kunden från stolen – greppar sin stora almenacka, och tro mig, den var stor, större och tjockare än Emfaskatalogen. Han går stelt och ryckigt framför skrivbordet, ställer sig precis mitt för mig där jag sitter i besökstolen och undrar vad det är som händer.

Fortfarande utan att säga ett enda ord till förklaring – lyfter han sin hand med den stora boken högt ovanför huvudet, blicken är stelt fixerad någonstans ovanför mitt huvud.

Under tiden detta sker far tankarna genom mitt huvud med expressfart, är det så här man skall sluta sina dagar,ihjälslagen av världens största Time Manager, visserligen i äkta läder men ändå.

Som den stolta och coola man jag tror sig vara bestämmer jag mig för att inte röra en min utan blir sittande helt lugnt i stolen.

Skall man dö på detta sätt skall det i alla fall ske med stil tänker jag, samtidigt som jag i ögonvrån ser den jättestora boken komma farande.
Med ett dån som hördes över hela Kalmar – slår boken i väggen bakom mig-
så hårt att hela kontoret skakar.

Upplivad att tanken att kunden slog i väggen och inte i mitt huvud ser jag hur han går tillbaka till skrivbord,sätter sig i stolen och slår händerna för ansiktet och mumlar:
Nu blir min fru förbannad, jag har ju lovat att inte göra så här.

Eftersom den akuta livsfaran för min del verkar vara över dristar jag mig att titta på väggen bakom mig – vad får jag då se – jo en 5 centimeter stor gräshoppa fastkletad över hela väggen.
Kundern ser min blick och tycker kanske att han är skyldig mig en förklaring och säger därför – Jo du vet, jag hatar småkryp.

Nöjd med att vara vid liv fortsätter jag min diskussion med kunden, går igenom alla faktauppgifter och ber sedan om att få en logotyp i färg, detta för att använda till kundens infosida. Min käre kund, nu betydligt lugnare hämtar sin logo och ler förtjust samtidigt som han säger – visst är det fina färger.
Som en god diplomat håller jag med honom, logon är färgstark minst sagt.
Kanske på grund av chocken, tar jag hans logo, lägger den över hans uppgifter i katalogen och säger- Sa jag att du kan få fyrfärgannons? Precis som de sista stavelserna lämnar min mun begriper jag att nu har du gjort en tavla. Jäklar också, kunden sa ju att han inte trodde på annonser. Kunden tittat stint på mig länge och säger sedan – Fyrfärgsannons sa du, ja det vill jag ha, i den storleken .

Efter att erhållit annonsmaterial och underskrift rusar jag ut i bilen-tar ett djupt andetag –tar fram miniräknaren och beräknar ökningen.

46,7 %, för det får varje kund säga att de inte tror på annonser och slå ihjäl hur många gräshoppor som helst.

Ja så här kan det vara att jobba som säljare.

Dagen ordsrpåk


Skratt är ett lugnande medel utan några som helst biverkningar

Arnold H Glasgow


Jag gillar både hela ideén att dopa mig utan piller eller kemikalier och som smålänning vet jag ju att det går ut 7 muskler i ansiktet för att se glad ut, men 34 för att se sur ut.
Varför ska man anstränga sig i onödan !

Omorganisation- varför då ?
"Vi tränade hårt, men varje gång vi började få fram fungerande grupper, så skulle vi omorganiseras. Jag lärde mig senare i livet, att vi tenderar att mäta varje ny situation genom omorganisation och också vilken underbar metod detta är för att skapa illusion av framsteg, medan den åstadkommer kaos, ineffektivitet och demoralisering"
Så här skrev Gaius Petronius, en romersk författar som dog år 66 !!!
Visst är det märkligt att vi fortfarande tror att omorganisation är lösningen på alla problem och att det är så man visar handlingskraft.

Den här bilden tog jag i hamnen på Antigua i januari.
Jag gillar det mycket eftersom jag tycker den har både ett spännande motiv, är bra komponerad och att speglingen i vattnet skapar mervärde till bilden. Ibland får man bra bilder utan att man egentligen vet hur det gick till.

Just nu regnar det i Jönköping, och då får man tänka tillbaka till de soliga dagarna, då man kan se sånt här-
Bilden är från Dam-Sm i golf på hooks golfkllubb och jag tycker den symboliserar sol, värme och spelgädje-

en härlig bild från Liseberg för några veckor sedan. Man blir verkligen glad av denna färgprakt

Idag för 35 år sedan gifte jag mig med min hustru.


Det är ju inte klokt vad fort tiden går när man har roligt och hur mycket som händer under den tidsperioden.

1 fru

3 barn + 1 svärson och 2 svärdöttrar

                                                                                                         4 barnbarn, än så länge.

Barnen har vuxit upp och blivit förvånansvärt bra människor, och de är med samma förundran som jag konstaterar att detta är våra barn, som dessutom är normala och skötsamma människor. Envisa som synden visserligen – var och en på sitt sätt. Det måste de ha efter sin mamma.

Fyra underbara och charmiga barnbarn har vi fått. Alla födda friska och de är kryddan i livet just nu.

Att än en gång få följa barns utveckling är ju en förmån som vi verkligen njuter av. Att se likheter och olikheter med deras föräldrar är lite som att återuppleva de egna barnens småbarnsliv. En annan stor fördel med barnbarn är ju att kan lämna tillbaka dem till sina föräldrar när de skriker eller har gjort på sig. Hemma hos oss har vi en överenskommelse att barnbarnen inte skriker och det fungerar alldeles utmärkt.

En annan reflektion kring de här 35 åren är ju att våra barn har blivit gamla, det är ju märkligt att de nästan växer ifatt en, för inte har väl vi blivit äldre lika snabbt som våra barn. Gråhårig är man ju men det kom ju tidigt i livet och beror förmodligen på gener och har inget med åldrandet att göra, eller ?

Min fru ser nästan yngre ut nu än när vi träffades och själv är jag född som en liten gubbe och så har det fortsatt utseendemässigt.

Tack vare min fru har jag också fått tillbringa över 30 år tillsammans med Sigge och Inga, mina svärföräldrar. Helt underbara människor som har betytt oerhört mycket för mig och min familj. Snällare och klokare människor än dem får man leta efter och jag saknar dem mycket, Sigges bullrande livsglädje och Ingas klokhet är underbara minnen och det är spännande att se att vissa av deras egenskaper liver vidare i deras barn, inte minst hos min fru.

Tack vare min fru har jag också härliga svågrar med familjer, vilket också är ett glädjeämne. Visserligen har vi inte så mycket gemensamt, för de är kloka, praktiska, lugna och eftertänksamma, allt det där som jag själv inte är, men skit samma, jag gillar dem i alla fall. Alla släkter med självaktning ska ha ett svart får och i vår släkt är det min uppgift.

Den man som säger att hans fru inte kan ta ett skämt, glömmer bort att hon tog honom, och min fru har visat stor humor. Av alla som hon kunde välja - så valde hon mig och det pekar ju på att hon gillar utmaningar och inte efterstävar en vanligt ”svenssonliv” direkt.

Till sist måste jag bekänna en sak – jag är en lycklig man.

Lycklig över allt som dessa 35 år har gett mig i smått och stort, lycklig över att livet kan vara så underbart ibland, förvånad över att min fru fortfarande står ut med mig och framför allt lycklig över att vi nu tillsammans går in i nästa 35 årsperiod.

den här bilden tog jag i Amstedam för några år sedan. Det är ju en cykelstad av rang, och tydligen använder även de riktigt små holländarna detta tranportmedel. Jag tycker bilder ger associationer till ett lyckligt barn som bara väntar på att få cykla igen, Vad får du för intryck ?