För några veckorsedan vaknade jag en morgon med ryggskott, trodde jag.
Efter att ha tagit mig ut till toaletten och nästan svimmat av smärta förstod jag så småningom att det nog var njutrstensanfall som jag hade drabbats av. Eftersom vi hade huset fyllt av barn och barnbarn så var det inte läge att skrika högt, utan jag fick kämpa hårt med mig själv för att bara kvida lite. Men va fanken, man är ju en riktig man, så det klarade man ju.
Hustrun kom så småningom till hjälp med värktabletter och jag kunde få i mig frukost. Efter en timme var det dags igen, nytt anfall, koll på internet och transport till akuten.
Fick träffa en läkare efter cirka 1,5 timmars väntan, lämna kiss och blodprov och vänta, också vänta lite till, och sedan vänta lite till. Sen kom en mycket trevlig och ambitiös läkare in och förklarade att urinprovet visade på njusten mens blodprovet indikerade gallsten. Man blir ju lite stolt över sig själv när man kan få både och samtidigt,för som läkaren sa, det är mycket ovanligt, men jag är ju en ovanlig man.
Efter någon vecka kom kallelse till ny blodprovs och urintagning, vilket skedde på en torsdag och på måndagen därefter var jag på röntgen. Det var häftig för man låg på en bår och sedan fick man hålla andan och åka fram och tillbaka i en röntgenapparat. Sen fick jag gå hem igen med beskedet att jag skulle få besked inom en vecka. Under denna tid hade jag haft 5 anfall men värktabletterna fungerade ju, så varför klaga.
På måndagen ringde en trevlig sjuksyster från Kirurgen och och berättade att en läkare skulle ringa dagen efter med mer information. Eftersom jag är en tänkande person slog det mig direkt:
Kirurgen = borde vara lika med operation, coolt, tänkte - jag har inte operarat mig sedan jag tog bort halsmandlarna när jag var en liten kille.
På tisdagen ringer läkaren och säger att det var gallsten som ja led av. Ok, säger jag vad händer nu då ?
Läkaren svarar med en klar och tydlig fråga, - har du kvar värktabletter.
jo medgav jag liter förvånat,det fanns några kvar i asken.
Bra, säger läkaren, om du får fler anfall och får feber över 38 grader och och du har tagit tre värktabletter, men fortfarande har ont, så ska du ringa din vårdcentral.
Tänk vad sjukvården har utvecklats - förr opererade man folk när de hade ont - nu fixar man det via telefon.
Det är nästan att jag vill få ett ordentligt anfall - bara för att få veta hur man löser detta via telefon.
Kommer det ett sms med instruktioner om hur man opererar sig själv ?
